Debatt. .

2017-08-24 07:00
Leif Stenberg var ledare för teatergruppen Tro, hopp och mod, teatergruppen för missbrukare och psykiskt sjuka i Umeå – som av ekonomiska skäl tvingats lägga ned. Bild: Liselott Holm
Leif Stenberg var ledare för teatergruppen Tro, hopp och mod, teatergruppen för missbrukare och psykiskt sjuka i Umeå – som av ekonomiska skäl tvingats lägga ned.

Blå dunster och konformismens järnvägg

För tio år sedan bildades teatergruppen Tro, hopp och mod. Nyligen avled den fjärde medlemmen. Nästan samtliga i vår grupp lever längst ner på samhällsstegen. Döden kommer flera decennier för tidigt. Med teater, film och radiodokumentärer berättar vi om hur det går till när människor blir utestängda från samhället och tvingas leva vid repets ände.

Processen utgår från Alla människors lika värde, som den är formulerad i Sveriges grundlag. På flera sätt har vi varit framgångsrika; inga återinläggningar hos psykiatrin, återfall i missbruk, kriminalitet och liknande liv, som väntar många som slängs ut i kylan. Vi har också deltagit i arbetet med att ta fram program för hur även de utestängda ska bli behövda och ingå i ett sammanhang. Om detta har vi uppträtt och ordnat seminarier över hela landet. Vi är stolta över att av egen kraft vara med och gestalta hur alla människors lika värde ska gälla för allt fler.

Och nu dör en fjärde medlem – i alldeles för unga år – inom loppet av tre år. Vi missbedömde kraften i likgiltigheten inför och motståndet mot allas lika värde. Vi trodde att fler skulle bry sig. Vi var långtifrån naiva inför politikens paroller om humanism och solidaritet och dess dubbelmoral. (Alla bär inpå skinnet kränkande tillkortakommanden inför samhällsapparaten.)

Och när våra skådespelare blev misshandlade av nazister i Umeå var polisens bemötande iskallt. Vad hade skett om kommunalrådet fått mängder med sparkar i rygg och mage och sedan  glasögonen krossade? Polisens grundläggande uppgift är att värna allas lika värde. Politikerna i den lokala polisstyrelsen informerades, ännu inget svar av värde efter våra propåer.

Och när vi beskriver vårt program för en ledande politiker i Umeå och denne svarar med att erbjuda en av våra medlemmar skogsarbete med timlönen 5,47 kronor är det iskallt. Det finns i dag flera hundra människor som arbetar för sådana löner och har kommunen som arbetsgivare.

Lokala politiker som talar brett om hur de kämpar för allas lika värde och i handling gör motsatsen. Medvetenheten om det är viktig, för att inte bli slagen av blå dunster.

Samma iskyla när vi under två år i rad får avslag på våra ansökningar för att spela teater i Umeå och sedan beskedet att det inte finns pengar 2017 heller. När politikerna säger att de inte fått våra ansökningar som avslagits (de är inskickade av en betrodd politiker i Umeå), har vi nått Kafkas värld.

Och när andra politiker med makt tycks ha all tid för att sprida illasinnade lögner om oss och vår teater framstår det som ett under att vi inte återfallit i missbruk och kriminalitet. Folk och fä!

Ett citat från kommunens värdegrund: ”Umeå ska vara en inkluderande kommun och växa med social hållbarhet. Det kräver en högkvalitativ välfärd för livets alla skeenden som tar sin utgångspunkt i medborgerliga rättigheter och alla människors lika värde. Det jämlika samhället är en förutsättning för alla människors fria utveckling och kan aldrig acceptera att någon lämnas utanför ... ”.

Nu går Tro, hopp och mod in i en sorgeperiod. Hoppet är att vi har ett väl beprövat program för hur allas lika värde ska nås. Vi har en lösning så att samhället finns till för människorna, inte tvärtom. Vi måste bara bli så många, många fler, då har konformismens järnvägg inte en chans.