Debatt. .

2017-07-13 07:00
”Vi är kvar i samma gamla tankesätt bara i en ny tidsålder. Vi fortsätter att bränna och förfölja varandra och vi angriper varandra på ett sätt som i mitt tycke är, på alla sätt, oacceptabelt,” skriver debattören Christina Rickarsson.  Bild: Johan nilsson / TT
”Vi är kvar i samma gamla tankesätt bara i en ny tidsålder. Vi fortsätter att bränna och förfölja varandra och vi angriper varandra på ett sätt som i mitt tycke är, på alla sätt, oacceptabelt,” skriver debattören Christina Rickarsson.

Medeltidens häxjakt i en civiliserad värld

Sista kvinnan som brändes på bål och avrättades för häxeri i Sverige var Malin Matsdotter, 1676 i Stockholm. Sista europeiska kvinnan som blev dömd för häxeri var Jane Yorke, 1944 i England.

Yorke anklagades för häxeri enligt den engelska häxlagen från 1735, eftersom hon hade varit aktiv som spiritistiskt medium. I dag vet vi bättre. Vi varken bränner kvinnor eller män på bål eller dömer folk för häxeri. Ja, i alla fall gör inte våra domstolar det längre. I takt med att samhället utvecklats verkar vi människor inte riktigt utvecklas med den.

Vi människor har alltid varit uppfinningsrika. Om vi är det mer nu än förr har jag inte kompetens att svara på, men vi tycks ha hittat nya sätt att bränna varandra på. Nya sätt att ge omotiverad häftig kritik och nya sätt att angripa varandra och utöva förföljelse som för den utsatte inte är humant.

Det har alltid funnits en hierarki i samhället och det gör det fortfarande. Män går före kvinnor, vita före svarta, heterosexuella före homosexuella och kristna före muslimer. Hierarkin finns även mellan olika länder. Kommer man från USA, Sverige, Tyskland och England har man högre status än människor som kommer från länder i exempelvis Afrika och Mellanöstern.

Vi människor tycks ha hierarkier för allt. Vi gör allt vi kan för att sätta varandra i fack och ibland delar vi även upp oss i raser. Att alla tillhör en och samma ras är tydligen, år 2017, inte begripligt.

På medeltiden kunde man anklaga sin granne för att utöva häxeri för att dennes skörd blev bättre.

I dag kan vi bränna ner asylboenden för att vi är rädda för att flyktingar ska ta vår välfärd ifrån oss.

På medeltiden brände man rödhåriga kvinnor på bål. I dag kan man sparka på en tvååring för att han är född med svart hy. På medeltiden brände man en 19-årig flicka, Jeanne d’Arc, till döds för att hon kämpade för sitt land. I dag näthatar vi en ung sångerska som kämpar för kvinnors och mänskliga rättigheter. Och som vi kan bedriva häxjakt på varandra.

Jag skulle vilja påstå att vi människor aldrig varit dummare än vad vi är i dag, 2017. Trots all den teknik som vi har skapat, alla böcker, tidningar och internet så har vi inte blivit smartare. Vi har tillgång till världens alla kulturer men ändå sitter vi fast i våra fördomar. Vi har inte lärt oss från historien. Det verkar som att vår uppfinningsrika förmåga revolutionerat utan att vårat förstånd gjort det. Vi är kvar i samma gamla tankesätt bara i en ny tidsålder. Vi fortsätter att bränna och förfölja varandra och vi angriper varandra på ett sätt som i mitt tycke är, på alla sätt, oacceptabelt. Det verkar som att folk tror att de står ensamma mot världen och att försvara sitt eget är det enda sättet att överleva. Var har humaniteten tagit vägen? Var har vänligheten och förmågan att bry sig om sin näste tagit vägen? Har vi någonsin haft den förmågan eller är vårt första instinktiva tanke att bränna vår näste på bål för att vi själva ska ha det så bra som möjligt?

Jag har skrivit en bok som heter ”Sluta aldrig gå” men till och med jag förstår att för att utvecklas måste man ibland stanna upp och ställa sig frågorna: Vad håller vi på med? Var är vi på väg? Och varför? Inte blint och fördomsfulla gå på. För samhällets och vårt eget bästa måste vi lyfta blicken och se bortom vår egen egoism och förstå att soppan blir mer smakrik med fler kockar.

 

Christina Rickardsson 
författare och föreläsare