Inrikes.

2017-11-10 06:00
  • Sylvia Bäckström från Judiska föreningen skulle gärna se att föreningen fick dela lokaler med andra nationella minoritetsgrupper i ett Minoriteternas hus.  – Man skulle bara kunna smälta in, det skulle inte vara lika lätt att identifiera vem som är vad.  Bild: Liselott Holm
    Sylvia Bäckström från Judiska föreningen skulle gärna se att föreningen fick dela lokaler med andra nationella minoritetsgrupper i ett Minoriteternas hus. – Man skulle bara kunna smälta in, det skulle inte vara lika lätt att identifiera vem som är vad. 
  • I april i år deltog drygt 300 Umebor i en kippavandring till stöd för Judiska föreningen i Umeå.  Bild: Liselott Holm
    I april i år deltog drygt 300 Umebor i en kippavandring till stöd för Judiska föreningen i Umeå. 
  • I sitt tal efter kippavand­ringen lovade kommunal­rådet Margareta Rönngren (S) att kommunen skulle göra sitt yttersta för att Judiska föreningen skulle få en ny lokal.   Bild: Fredrik Larsson
    I sitt tal efter kippavand­ringen lovade kommunal­rådet Margareta Rönngren (S) att kommunen skulle göra sitt yttersta för att Judiska föreningen skulle få en ny lokal.

Lokalfrågan fortfarande olöst: ”Ingen vågar komma på möten”

Kommunen har fortfarande inte hittat någon lokal till Judiska föreningen, trots att det har gått ett halvår sedan den tvingades lägga ner efter hot från nynazister.

”Ingen vågar komma till våra möten längre. Vi måste nog börja tänka utanför boxen”, säger Sylvia Bäckström.

Det var i slutet av april som drygt 300 Umebor samlades för en gemensam kippavandring till stöd för Judiska föreningen i Umeå. Då hade föreningen tvingats lämna sin lokal på Grubbe och ställa verksamheten vilande, efter att Nordiska motståndsrörelsen satt upp klistermärken med hakkors och hotat enskilda medlemmar. Som ETC Umeå tidigare berättat visade det sig att ett par personer från en NMR-cell regelbundet tränade på ett gym alldeles intill.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Händelsen blev en världsnyhet, och i sitt tal efter kippavandringen lovade kommunalrådet Margareta Rönngren (S) att kommunen skulle göra sitt yttersta för att Judiska föreningen skulle få en ny lokal. Kommunen tillsatte en arbetsgrupp för ändamålet. Den nya lokalen skulle ha ett centralt läge med liv och rörelse runt omkring, men samtidigt vara säker.

– Man har fått det med modersmjölken att man ska vara försiktig som jude. Det är illa för andra minoriteter också, men vi måste ibland ha skydd från polisen, så för oss är det faktiskt ett ännu hårdare klimat, säger Sylvia Bäckström, eldsjäl i Judiska föreningen.

Läget ett slags moment 22

Det är hon, Carinne Sjöberg och Pia Hagman som har jobbat hårt med att bygga upp en förening i Umeå. Förening, inte församling, eftersom tanken är att vara öppna och bjuda in fler för att lära sig om den judiska kulturen. När föreningen flyttade in i den gamla banklokalen på Grubbe under 2016, var glädjen stor. Äntligen hade de cirka 50 medlemmarna en plats där de kunde fira högtider, ordna olika arrangemang och ha aktiviteter för barnen. Ambitionen var att driva ett judiskt kulturcenter för hela norra Sverige.

I dag är föreningen tillbaka på ruta ett. Eftersom de inte längre har en lokal, är det svårt att driva en medlemsverksamhet. Och har man ingen verksamhet, får man heller inget kommunbidrag – det blir ett slags moment 22. Dessutom är otryggheten fortfarande stor.

Vågade inte komma på möte

Förra veckan kallades Judiska föreningen till ett samrådsmöte med kommunen, men det ställdes in eftersom så pass många inte ville gå dit.

– Vi skulle ha pratat skolfrågor och lokalfrågan och andra saker, men de som borde komma, de kommer inte. De är skrämda tillbaka till att inte visa vilka de är, säger Sylvia sorgset.

Lokalfrågan är fortfarande olöst. Och Sylvia Bäckström sticker inte under stol med att hon börjar bli otålig. Inte arg och förbittrad, säger hon, för det lönar sig inte, men hon skulle gärna se att det hände något. Margareta Rönngren och andra politiker stod ju faktiskt på Renmarks­torget för ett halvår sedan och lovade att de skulle hjälpa till.

– Det har vi inte glömt, säger Sylvia, en smula spetsigt.

För drygt en vecka sedan presenterades en tänkbar lösning – en 210 kvadratmeter stor centralt belägen lokal, som ägs av det kommunala parkeringsbolaget Upab. Förhandlingar pågår, enligt Peter Hörnemalm på kommunens föreningsbyrå, men det finns fortfarande oklarheter att reda ut.

Sylvia Bäckström är dock orolig för att lokalen blir för stor och dyr. Kanske måste man i stället börja tänka i andra banor.

– Någonstans får vi vara realistiska. Vi kanske bara ska ha ett litet kontor där vi kan ställa in våra saker och i stället hyra eller låna en större lokal av kommunen när vi ska fira högtiderna. Det går ju ändå inte att bedriva en verksamhet på annat sätt när ingen vågar komma.

Drömmer om hus för minoriteter

Trots allt bär Sylvia Bäckström på en dröm. Hon skulle gärna vilja dela lokal med andra nationella minoritetsgrupper – samer, romer, tornedalingar och sverigefinnar. Tänk att ha ett minoriteternas hus i Umeå! säger hon.

– Man skulle bara kunna smälta in, det skulle inte vara lika lätt att identifiera vem som är vad.

Kommunalrådet Margareta Rönngren förklarar den långsamma processen med att det är svårt att hitta centrala lokaler som uppfyller kraven på säkerhet. Nu hoppas hon att förhandlingarna med Upab ska ge resultat, men hon håller med Sylvia Bäckström om att man också måste leta efter andra lösningar.

Har ni funderat på att olika minoritetsgrupper skulle dela lokaler?

– Absolut. Det är en möjlighet, och då vore ju en större lokal bra. Den frågan har varit uppe på ett av mötena med arbetsgruppen och det får vi prata mer om.

Men det har ändå gått ett halvår. Kan du lova att ni löser lokalfrågan för föreningen?

– På något sätt så löser vi detta, det är min övertygelse. Därför är det bra om vi kan börja tänka i flera olika banor när det gäller läget och storleken, säger Margareta ­Rönngren.

Trots att själva föreningsarbetet har gjort halt, så fortsätter Sylvia Bäckström och Carinne Sjöberg att vara aktiva. I går torsdag representerade de föreningen i en manifestation till minne av Kristallnatten. De samarbetar med Västerbottens Museum i den kommande utställningen ”Prioritet Minoritet”, och den 27 januari kommer Carinne att hålla föredrag om Förintelsen för Umeås niondeklassare. Men energin – den går upp och ner, berättar Sylvia Bäckström.

– Jag fortsätter för att jag känner att jag måste. Min mamma satt i koncentrationsläger och kom till Umeå 1949, men vårt judiska liv levde vi i hemmet för det kändes säkrast. Det finns ingen tradition av judiska personer i Umeå, men det är ju det som vi vill ändra på – för vi finns.