Krönika. Anette Olofsson.

2017-06-06 06:00

Det är bara skillnaden mellan liv och död

Kan du bevisa att det där är skador från männens knivar? Kan du bevisa att du blir dödad om du åker tillbaka?

Så är den verkligen här! Den stora dagen. Efter ett år och sju månader har Migrationsverket i Boden kallat Pojken till asylutredning. Äntligen!

Många är de nätter då han på samma gång längtat efter och fasat för den här stunden. Nyduschad och blek får han med nöd och näppe ner ett kokt ägg och ett glas te med strösocker. Sedan är det dags att bege sig. God man sluter upp och tillsammans stiger de ombord på sjutåget mot Boden. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


I dag ska Pojken lägga fram sina skäl till varför han har tvingats lämna sitt gamla hemland, varför han inte kan åka tillbaka och varför han behöver skydd. Han ska visa upp tortyrskador, redovisa vilka släktingar som har dödats (hur och av vem?), förklara varför hans pappa ses med rebellerna på ett foto (är det verkligen hans pappa?) och berätta om det onämnbara. Varje liten detalj är viktig.

Helst bör han ha några originalpapper (gärna ett pass!?) som styrker att Pojken verkligen är Pojken, och som visar exakt hur gammal han är. Om han inte har ordnat med det innan han flydde så blir det genast mer komplicerat … 

Då kan intervjun börja. Pojken, god man, offentliga biträdet, Migrationsverkets handläggare och tolk via telefon. Pojken pratar svenska ganska bra nu men allt måste bli rätt under en asylutredning och därför anlitas alltid en tolk. Men ganska snart visar det sig att tolken inte talar rätt dialekt av Pojkens språk. De förstår inte varandra och intervjun måste avbrytas.

 Andra pojkar har berättat hur de fått vända i dörren utan intervju, då ingen tolk funnits tillgänglig eller bara tolk med fel språk. En pojkes ”släktingar” blev till ”kycklingar” i tolkens översättning. Nu blir vår Pojke rädd att han inte får slutföra sin intervju i dag. Att väntan ska bli ännu längre … 

För Migrationsverket är det viktigt att slå fast att ensamkommande barn verkligen är ”barn” och inte 18 år och ”vuxna”. Därför erbjuds unga med ”oklar” ålder medicinsk åldersbedömning. Ena dagen röntgen av två visdomständer i Skellefteå. Andra dagen magnetkameraundersökning av knäled i Sundsvall. Bildanalys av två av varandra oberoende tandläkare och två röntgenläkare. Om alla fyra bedömer tänder och knäled som ”fullmogna” ska rättsläkare intyga om bilderna talar för att personen är vuxen. Det här är inte aktuellt i Pojkens fall.

Efter en timme lyckas Migrationsverket jaga rätt på en tolk med rätt dialekt, men nu har nästan hälften av Pojkens avsatta fyra timmar gått förlorade. Hur blir det nu? Det är så mycket att berätta. Så många frågor att svara på. Hur ser ditt land ut? Hur ser din hemstad ut? Vilka hus finns i ditt kvarter? Kan du bevisa att du suttit i fängelse? Kan du bevisa att det där är skador från granatsplitter? Kan du bevisa att det där är skador från männens knivar? Kan du bevisa att du blir dödad om du åker tillbaka?

Pojkens intervju är slut. Efter ett och ett halvt år har han fått sina timmar på Migrationsverket. Han har fått framföra sina asylskäl och känner sig nöjd men trött. Nu återstår väntan … Och förhoppningar om att myndigheterna gör ett grundligt och seriöst arbete. Att de lyssnat på hans berättelse och försöker sätta sig in i varje liten detalj. Oron. Rädslan. Kriget. Hoten. Skärsåren. Fångenskapen. Övergreppen. Mamman. Skräcken.

Om det är viktigt?

Det är bara skillnaden mellan liv och död.

Anette Olofsson
Anette Olofsson 

Skrivande integrationsassistent.