Krönika. Jan-Olov Carlsson .

2017-05-23 08:19

Realism eller utopi – vad förändrar mest?

Den politiska fantasin måste spännas till sin yttersta gräns.

Ar en annan värld är möjlig? När Attac–rörelsen exploderade över Europa för drygt 15 år sedan var det med ett utropstecken och inte med frågetecken. En annan värld är möjlig! Det fanns en föreställning om att en liten transaktionsskatt, en Tobinskatt, skulle kunna tygla finanskapitalet. Även om börsmäklarna och finansmagnaterna inte direkt darrade, så spreds nog en liten oro i de kretsarna över hur snabbt rörelsen växte, och därmed också kraven på rättvis fördelning.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Facit i dag: Attacrörelsen är en liten spillra av vad den var. Tobinskatten, eller FTT-skatt som den nu kallas, håller på att införas på Europanivå på initiativ från högern i Tyskland och Frankrike. Beslut är tagna i EU-parlamentet och flera länder samarbetar i den riktningen. Tydligaste avståndstagare till idén har varit engelska Tory-partiet, förra finansministern Anders Borg och svensk socialdemokrati! 

Går detta att förstå? Attac-rörelsens främsta krav kidnappat av högern! Stefan Löfvén motståndare till en liten transaktionsskatt på finanskapitalet! 

Attac-rörelsen ville förändring. Tveklöst. Men man hade inget radikalt annorlunda mål. Då riskerar också gränsen att suddas ut mellan vad det innebär att bekämpa kapitalismen, och vad som bara är en planering av den. Det är nödvändigt att tänka utifrån ett radikalt annorlunda mål om man i grunden vill förändra systemet. Det måste finnas plats för utopin. Den politiska fantasin måste spännas till sin yttersta gräns.

En vision är att maximalt vidga skillnaden mellan samhälle och kapitalism.  Att söka varje tillfälle för alternativa sätt att samarbeta, bedriva aktiviteter, uttrycka levnadssätt som står utanför kapitalets makt. 

Så här skulle man kunna tänka kring arbetet: Det arbete som behövs för att producera sociala och materiella nyttigheter skulle i dag kunna ske till en avsevärd kortare arbetstid. Den fjärde generationens industrirevolution med automation och robotisering skapar nya förutsättningar. En rationell och fullt möjlig arbetstidsförkortning står alltså vid dörren. 

När arbetsdagen inte nödvändigtvis behöver pågå i 8–9 timmar kommer deltagande i en mängd aktiviteter att framstå som lockande: konstnärliga, idrottsliga, hantverksmässiga, vetenskapliga, filosofiska, politiska, relationsinriktade, kooperativa, och så vidare. 

 I kombination med en generell tilldelning av en villkorslös social inkomst, medborgarlön i någon form, skulle lönarbetet förlora sitt grepp över människornas liv. Med lönearbetets svagare konturer försvagas själva kapitalismen. Genom makten över tiden är det själva makten som står på spel.

Förenklat? Absolut. Den vardagliga kampen ser inte ut så här i dag. Men om allt tänkande och handlande blir inriktat på försvar av det som finns och har funnits, vad blir det då av våra drömmar?

Endast om man inte begränsar sig till vår världs normer och föreställningar är en annan värld möjlig.

Jan-Olov Carlsson
Jan-Olov Carlsson  

Klubbordförande för IF Metall på Volvo lastvagnar i Umeå