Kultur & Nöje.

2017-02-17 12:00
  • Helmer Holms blåvita korvvagn var inte önskvärd på Rådhustorget när Kungsgatan skulle byggas om. Helmer slutade sälja korv och vagnen blev del av utställningen i stället.  Bild: Liselott Holm
    Helmer Holms blåvita korvvagn var inte önskvärd på Rådhustorget när Kungsgatan skulle byggas om. Helmer slutade sälja korv och vagnen blev del av utställningen i stället. 
  • Korvkrig, Apberg och skrotkaminer gjorda av en EU-migrant. Johannes Samuelsson har gjort en utställning om vem som får ta plats i det offentliga rummet.  Bild: Liselott Holm
    Korvkrig, Apberg och skrotkaminer gjorda av en EU-migrant. Johannes Samuelsson har gjort en utställning om vem som får ta plats i det offentliga rummet.
  • ”Jag vill lämna ett avtryck”, säger Anton Ciurar om sina skrotkaminer. Bild: Liselott Holm
    ”Jag vill lämna ett avtryck”, säger Anton Ciurar om sina skrotkaminer.
  • Skrotkaminerna kommer i alla möjliga former. Några liknar djur, andra Star Wars-figurer. Några går att elda i, andra är mest gjorda för att se roliga ut.  Bild: Liselott Holm
    Skrotkaminerna kommer i alla möjliga former. Några liknar djur, andra Star Wars-figurer. Några går att elda i, andra är mest gjorda för att se roliga ut.

Korv och kaminer visar konflikterna i Umeå

Vad har Helmer Holms gamla korvvagn från Rådhustorget och ett stenstycke från Apberget gemensamt med Anton Ciurars skrotkaminer? Jo, alla är på sitt sätt uttryck för infekterade konflikter i Umeå. De är också alla en del av konstnären Johannes Samuelssons utställning om kampen om det offentliga rummet.

Inne i utställningssalen tornar ett formligt berg av skrotkaminer upp sig. Små, stora, rostfärgade, stålblänkande och färgglada. En del är enkla, en del är detaljrika med hjärtformade luckor och små spännen. Många är påfallande humoristiska – en av de fyrbenta kaminerna är väldigt lik en hund på helspänn. 

– Det är en hund. Det finns en groda också, och en del av kaminerna har namn, säger kaminernas skapare Anton Ciurar och ser väldigt nöjd ut.

Konstnär och lärare

I söndags öppnade utställningen Johannes med vänner på Västerbottens museum. Utställningens samlande kraft – Johannes Samuelsson – är konstnär och lärare på Umeå arkitekthögskola, där han undervisar på masternivå. Han har under flera års tid dokumenterat och gestaltat olika kontroversiella händelser i Umeås offentliga rum – eller storbråk, om man så vill. Ett sådant är de spår som EU-migranter lämnar efter sig – de återkommer vi strax till. En annan händelse är ”Korvkriget”: 

Mobila korvstånden

När Kungsgatan skulle byggas om ville kommunen styra upp hur de mobila korvstånden skulle se ut. Helmer Holm, som hade krängt korv i åratal vid Rådhustorget, hade en blåvit trävagn. Den dög inte. Kommunen bestämde att vagnarna i stället skulle vara öppna och enhetligt designade. Helmer, som på grund av värk i kroppen inte ville sälja korv i en öppen vagn, fick därmed lägga ner sin verksamhet. Johannes Samuelsson tog parti för Helmer och nu står den blåvita korvvagnen inne på museet tillsammans med fulla väggar av foton, insändare, politiska papper och annan dokumentation om korvkonflikten. En helt bisarr konflikt, tycker Johannes.

– Utställningen handlar om kampen om staden – om vad som får finnas och vem som får arbeta inne i centrum. Vad som hände med Helmer är en del av den pågående gentrifieringen av Umeå. Man kan också se att allt fler kedjor kommer in och tar över affärsutrymmet. Det omöjliggör för mindre affärsinnehavare att finnas där, såvida inte kommunen går in och skapar plats. Men det gör man inte. Numera handlar centrum om fastighetspolitik och spekulation.   

Ett stycke av en annan konflikthärd ligger en bit bort i form av en pelarlik stenformation. Kan det vara...? Jo, det är en bit av podiet till mötes- och utsiktsplatsen Apberget, som revs bara en kort tid efter att korvkriget hade utspelat sig. Nu ligger podiet i salen som en påminnelse om en älskad och saknad mötesplats. Som en del av utställningen har Johannes Samuelsson också skrivit ihop dialogdikter om Apberget tillsammans med poeten Linn Hansén. Dikterna består av både autentiska och påhittade stycken från så kallade medborgardialoger med kommunen och Region Västerbotten, och väcker onekligen frågan om dialog har haft något inflytande över huvud taget på hur staden ska utformas.

Från Rumänien

Men tillbaka till Anton Ciurar. Han kom till Umeå med sin familj för fyra år sedan från Rumänien och tillbringade de första åren ömsom i husvagn, ömsom på kyrkans härbärge. För att hålla värmen i husvagnen byggde Anton – som tidigare hade jobbat som plåtslagare –  kaminer av skrotdelar till sin familj och andra EU-migranter i husvagnar. De konstnärliga kaminerna uppmärksammades av media, och det var efter att ha sett ett inslag i SVT som Johannes Samuelsson tog kontakt med Anton Ciurar. Nu ingår plåtkaminerna, tillsammans med en dokumentation av Antons arbete, i utställningen som en påminnelse om ännu en debatt och ett politiskt gräl i Umeå, nämligen EU-migranternas närvaro.

Själv är Anton Ciurar noga med det konstnärliga uttrycket i sitt arbete. En del kaminer i utställningen går att använda, andra är gjorda mer för glädjens skull:

– Det är väldigt viktigt hur föremålet ser ut.Tidigare har jag jobbat mest med det funktionella och inte tänkt så mycket på hur det ser ut. Nu vill jag att det ska vara spännande för dem som betraktar kaminerna. Jag tänker fortsätta att utveckla den sidan – det ska vara både funktionellt och estetiskt. Jag vill gärna kunna lämna ett avtryck. 

Utställningen pågår till den 1 maj. Under april kommer också en diskussionskväll om stadens rum att anordnas.