Kultur & Nöje.

2017-10-13 12:00
I dramatiseringen av boken Maken spelas karaktären Martina av två personer, Miriam Forsberg och Isabel Reboia. En av dem interagerar med Gustav, spelad av Jesper Feldt, och den andra representerar Martinas tankar.  Bild: José Figueroa
I dramatiseringen av boken Maken spelas karaktären Martina av två personer, Miriam Forsberg och Isabel Reboia. En av dem interagerar med Gustav, spelad av Jesper Feldt, och den andra representerar Martinas tankar. 

Kultromanen Maken fyller 40 och blir pjäs

Ska Martina och Gustav bara vara vänner, ses för att ha sex, leva monogamt, gifta sig eller ha ett öppet förhållande? De har försökt lösa sin relation i boken Maken sedan 1976 då den kom ut. Nu har Ninna Tersman gjort pjäs av den kultförklarade romanen.

 

Nästan precis 40 år efter att boken Maken, av Gun-Britt Sundström, kom ut har teaterföreställningen med samma namn premiär och i helgen spelas den i Umeå.

Historien som har blivit kultförklarad och beskrivs som en feministisk förhållanderoman baseras på Martina och Gustavs relation och Ninna Tersman har gjort dramatiseringen av Sundströms roman.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


– Det var en utmaning att göra boken till en pjäs. Den är lång också – 540 sidor. Det var svårt att välja vad jag skulle ta med och inte, för att fånga bokens essens. I en pjäs finns vanligtvis en stor handling med vändning, men det gör det inte här. Martina och Gustav blir ihop och gör slut en oändligt massa gånger och det finns ingen antagonist i berättelsen, säger Ninna Tersman.

Filosofiska personer

I storyn funderar Martina och Gustav väldigt mycket över hur de ska förhålla sig till varandra och sin relation. Ska de ha ett öppet förhållande, vara kompisar, gifta sig, bara ses och ha sex? Båda två är filosofiska personer och är väldigt mycket i sina egna huvuden – framför allt Martina. Det har Ninna Tersman löst genom att ha två personer som spelar den kvinnliga huvudrollen.

– Hon är reflekterande. Funderar och tänker. Och hon är en självständig kvinna som inte vill gifta sig utan vill kunna träffa andra. En skådespelare interagerar i situationer med Gustav, och en sidekickar det hon tänker. Det var nödvändigt att hitta den nyckeln för pjäsen.

Den utspelar sig i slutet av 1960- och början av 1970-talet, men är lika aktuell idag. Här handlar det om ett relationsdrama och samtidigt en tidsskildring om hur det var att vara ung och student på den tiden, men dagens ungdomar lever ungefär samma slags liv.

– Det är mycket som är likt nu. Den tiden var politisk, mycket hände i världen och i det finns en parallell till idag när det också är oroligt. Vi lever med klimathot, krig, opålitliga politiker och demonstrationer.

Ninna Tersman har själv en nära relation till Maken. Hon läste boken när hon var 20 år och blev nästan besatt av den. Det var när hon nyligen jobbade med högstadielever som hon åter fick upp ögonen för berättelsen om Martina och Gustav.

– Eleverna på skolan pratade om den och jag tyckte det var så intressant att unga människor idag gillar boken. Jag tänkte att det borde gå att göra en pjäs av den för det är precis en sådan bok som kan nå olika typer av publik.

Blandad publik

Vid premiären i Nora i början av oktober visade det sig att Ninna Tersman hade rätt. Publiken bestod av en åldersmässigt blandad publik där reaktionerna hos många var igenkänning.

– De flesta människor har kärleksrelationer och dem är vi generellt intresserade av. Relationer och känslor – det vill vi ta del av.

Hon berättar att många som läst boken tycker att pjäsen är roligare.

– Gun-Britt Sundströms repliker är väldigt fyndiga och jag har behållit det och det passar in. Bland annat så säger Gustav ’Men jag älskar ju dig.’ och Martina svarar ’Ja, men det kan ju inte jag hjälpa.’ Det blir lite tragikomiskt.