Ledare. Björn Forsberg.

2017-06-05 06:22
Ikea i Moskva. ”Ikea är som en rysk docka vars gäckande innersta väsen undandrar sig all insyn. Företaget drivs – ovanligt nog – som en stiftelse med minimal öppenhet vad gäller penningflödena och dess vidare öden" Bild: Mikhail Metzel
Ikea i Moskva. ”Ikea är som en rysk docka vars gäckande innersta väsen undandrar sig all insyn. Företaget drivs – ovanligt nog – som en stiftelse med minimal öppenhet vad gäller penningflödena och dess vidare öden"

Varför fortsätter kommuner att gynna Ikea?

Umeå kommun har spenderat ett okänt antal skatte­miljoner på Ikeas sak. På att lobba hit Ikea.

En gång organiserad nazist och än i dag en supporter av fascistideologen Per Engdahl. Undanhållare av miljarder kronor från offentligheten genom avancerad skatteplanering och med ett företag som systematiskt har utnyttjat barn- och tvångsarbetare i en rad länder, enligt granskningar av bland andra Expo, SVT:s Uppdrag granskning, SVD och frivilligorganisationen Oxfam. Inköpare av ofattbara mängder illegalt skövlad sibirisk urskog. För att nu bara nämna något.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Låter det som någon du skulle vilja ha hem på middag?

Säger jag däremot Ingvar Kamprad går vem som helst ned i spagat. Detta är alltid lika intressant som avslöjande. Ty Kamprad är en ikon för ett samhälle där konsumtionen har blivit religion och är som sådan ursäktad ... Allt.

Ikea är som en rysk docka vars gäckande innersta väsen undandrar sig all insyn. Företaget drivs – ovanligt nog – som en stiftelse med minimal öppenhet vad gäller penningflödena och dess vidare öden. Varje försök att kartlägga Ikeas miljardflöden har tagit tvärt stopp mot brandväggar av brevlådeföretag och obskyra advokatfirmor i skatteparadis. Man spelar enligt egna regler med avancerade upplägg för skatteplanering där miljardbelopp undanhålls beskattning.

Globalt utnyttjar Ikea ”varumärket” Sverige­ till bristningsgräns, men visar i penningmässiga­ termer ändå en vek vilja att uppfylla sin del av vårt svenska samhällskontrakt.

Enligt svensk lag får kommuner inte gynna enskilda näringsidkare. Besynnerligt nog tycks lagen inte gälla Ikea. Landets kommuner är redo till nästan vad som helst i Ikeas namn. Aldrig tycks samförståndet så fullständigt, de kritiska frågorna så uteblivande, som när det gäller Ikeas väl och ve.

Umeå kommun har spenderat ett okänt antal skattemiljoner på Ikeas sak. På att lobba­ hit Ikea, på att serva med utredningar och hjälpa företaget med allt praktiskt tänkbart – från markfrågor till anslutningsvägar. En relation utan egen vilja och röst, Ikea har pekat med hela handen.

Ett uppenbart ­gynnande av enskilt intresse, som inte bara är i strid med lagens bokstav, utan som även sätter konkurrensen ur spel. Nog är det allt underligt att ett av världens mest kapitalstinna företag ska åtnjuta alla slags kommunala förmåner, när dessa inte omfattar övrig lokal handel?

Liksom med kommunens osunda intimitet till Balticgruppen, visar den politiska ledningen en slående brist på omdöme i att värna den lokala demokratins rågångar. För Umeå kommun är Ikea oskiljaktig med offentligheten – företaget ses inte som det privata intresse, den maktutövare, som det faktiskt är.

Det stöter sig med en demokratisk rättskänsla­ att se Hans Lindberg och ”Ibbe” Baylan servilt bugga loss med Ikea-chefen som pr-push för köptemplet Avion. Lika mycket som vad det stöter sig att upplåta Umeå kommuns officiella nyårstal till ett Ikea-jippo med nämnda varuhuschefen som orator.

Så vad har Ikea gett Umeå?

Jo, en rejäl dos överkonsumtion och lågt räknat en miljon extra bilresor 2016 som både Umeå och planeten skulle ­ha klarat sig väl utan. Lägg så till detta ödeläggelsen av Röbäcksslätten, länets kanske bördigaste jordbruksmark. Helt förväntat har Ikea även skänkt Umeå utslagning av handel i centrum och på andra platser dit man ännu tar sig utan bil.

Ingvar Feodor Kamprad är allt klurig han.