Inrikes.

2017-09-01 06:00
  • Rebecca Sellstedt. Bild: Liselott Holm
    Rebecca Sellstedt.
  • Redan i somras uttryckte Kommunal, Vårdförbundet och Fysioterapeuterna oro inför utvecklingen. Under 2017 måste kommunen spara 21,7 miljoner kronor.  Bild: Gorm Kallestad / NTB scanpix / TT
    Redan i somras uttryckte Kommunal, Vårdförbundet och Fysioterapeuterna oro inför utvecklingen. Under 2017 måste kommunen spara 21,7 miljoner kronor.
  • Vårdbiträdet Rebecca Sellstedt anser att det i slutändan är de äldre som drabbas, trots personalens ihärdiga slit. Bild: Pontus Lundahl/TT
    Vårdbiträdet Rebecca Sellstedt anser att det i slutändan är de äldre som drabbas, trots personalens ihärdiga slit.

”Den goda omvårdnaden är väldigt sporadisk”

Äldreomsorgen i Umeå står inför kraftiga nedskärningar. 21,7 miljoner måste sparas bara i år, och fackförbund och anställda är mycket oroliga inför framtiden.

 

Klockan är sju på morgonen och Rebecca Sellstedt kliver ut från nattens arbetspass på äldreboendet Prästsjögården på Umedalen. Hon arbetar som vårdbiträde på en av demensavdelningarna, där majoriteten av de boende har svåra demensproblem. Många är djupt förvirrade, en del rent aggressiva.

– Man kan utsättas för så många underliga situationer som beror på demensen, du kan knappt ana allt konstigt som händer! För att möta upp det, så måste man ha utbildning och kunskap.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det är inte konstigt att Rebecca ser matt ut. För några dagar sedan satt hon också som fackligt förtroendevald för Kommunal i ett samverkansmöte med kommunen om ett förslag på besparingar för äldrenämndens verksamheter. 21,7 miljoner måste sparas under 2017, och för vård- och omsorgsboendenas del så innebär tjänstemannaförslaget som har lagts fram att en hel yrkesgrupp – 15 rehabassistenter – skulle försvinna. Dessutom skulle fem sjukgymnasttjänster tas bort.

– Det som vi konstaterade på mötet är att det kommer att bli fler fall, eftersom vårdtagarna kommer att bli mindre tränade i musklerna. Det leder till tyngre skador, vilket i sin tur leder till vårdtunga avdelningar och sämre arbetsmiljö. Det blir som en ond cirkel, säger Rebecca Sellstedt.

Rena härdsmältan

Samverkansmötet mellan kommunen och fackförbunden Kommunal, Vårdförbundet, Saco och Vision slutade med rena härdsmältan. Fackrepresentanterna ville inte ens kalla mötet för en samverkan, utan bara en information, och man krävde att kommunen skulle ta tillbaka förslaget och göra en ordentlig riskanalys. Trots det gick förslaget vidare till äldrenämndens sammanträde i torsdags. När denna artikel skrivs är det alltså inte klart vilket beslut som nämnden har fattat – godkännande eller återremiss – men säkert är att äldreomsorgen står inför mycket kännbara sparkrav. Det kommer att skäras.

– Kommunen skjuter sig själv i foten. Vi satt alla inför sommaren och reflekterade över hur vi skulle kunna locka personal, eftersom det har varit extremt svårt att hitta semestervikarier. Man har sedan tidigare infört så kallade äldreomsorgsambassadörer, men vilken hjälp får de från politiken? Ambassadörerna kan ju stå och snacka hur mycket de vill, men vem vill jobba inom äldreomsorgen när man får läsa om sådana här nedskärningar, undrar Rebecca Sellstedt.

Redan svår situation förvärrades

Redan i somras uttryckte Kommunal, Vårdförbundet och Fysioterapeuterna oro inför utvecklingen. Inom hemtjänsten pågår redan olika åtgärder för att hålla nere kostnaderna – bland annat långa arbetspass på nio timmar för att få ut så många insatser som möjligt på minst antal personal.

I en skrivelse till fullmäktiges ledamöter pekade fackförbunden på att om inte kommunledningen skjuter till mer pengar till äldrenämnden, så kan det även innebära lägre löner för hemtjänstpersonalen och mindre kvällsbemanning på äldreboendena. Dessutom skulle sjuksköterskornas redan svåra situation förvärras. I dag finns bara tre sjuksköterskor i tjänst nattetid på kommunens äldreomsorg. Det innebär att en enda sjuksköterska ansvarar för 850 patienter.

Rebecca Sellstedt säger att de ständigt återkommande besparingarna inom äldreomsorgen märks tydligt på hennes arbetsplats. Bara för några år sedan hade boendet en egen sjuksköterska på natten. Det fanns en särskild nattpatrull och även städerskor. När nattpatrullen togs bort av besparingsskäl tillsattes en resurstjänst som skulle kunna hantera hotfulla situationer. I utbyte fick personalen ta över städuppgifter. Men så togs även den extra nattliga resursen bort – kvar blev bara städuppgifterna.

– Av någon magisk anledning så slutade boendet tydligen att ha komplikationsavdelningar klockan 21 på kvällen, säger Rebecca Sellstedt syrligt.

Ser med oro på utvecklingen

Maarit Edberg, rehabassistent på Dragonens äldrecenter, har jobbat 32 år inom äldreomsorgen i Umeå. Hon ser med oro på utvecklingen och säger att numera är det som att vara tillbaka på 1980-talet.

– Man skär ner och så handlar det mer om förvaring. Kommunen säger att de vill knyta kontakter med frivilligorganisationer som ska göra det vi gör, men vad visar det för syn på vår kompetens? De vill hitta gratis arbetskraft!

Veronica Kerr (KD), vice ordförande i äldrenämnden, konstaterar krasst att nämnden är ålagd att spara. Men hon ser hellre andra besparingar än på rehabassistenter och sjukgymnaster. Hon pekar också på att de sociala nämnderna för tre år sedan fastställde en kvalitetsdeklaration där sociala verksamheter lyftes fram som särskilt viktiga.

– Vi kan inte spara på det som vi politiker tidigare beslutat ska vara prioriteringar – alltså den verksamhet som ska vara närmast brukaren, som social samvaro och fysisk aktivitet. Vi vet att det sparar pengar i långa loppet. Vi bör i stället spara på det som är längre bort, som stab och administration. Den möjligheten borde granskas mer och det gjordes inte i tjänstemannaförslaget.

Är ett tjänstemannaförslag

Carina Nilsson (S), tillförordnad ordförande i äldrenämnden, är mer fåordig om vilka besparingar som är möjliga. Hon betonar att förslaget som lades fram är ett tjänstemannaförslag och att S har begärt in kompletterande underlag. Hon har tidigare uttryckt en förhoppning om att införande av heltidsanställningar som gjordes under 2016 inom äldreomsorgen skulle kunna täcka upp för förlusten av rehabassistenter, men hon vill inte gå in på hur:

– Det är det som vi har begärt in ett underlag för, så det väntar vi på.

Veronica Kerr menar i sin tur att heltidsinförandet är en del av problemet:

– Heltidsprojektet infördes utan några extra medel och det kostade äldrenämnden 20 miljoner kronor. Det är ett systemfel.

Rebecca Sellstedt, nattarbetande vårdbiträde på Prästsjögården, gör sig klar för att gå hem och sova några timmar. Trots tröttheten är hon förbannad över mycket – till exempel över att sparförslag ofta presenteras som prioriteringar som innebär att man ska vara effektiv och hjälpa varandra. Som om de anställda vore idioter, som inte fattar att det handlar om besparingar. Antalet äldre med demens och multidiagnoser ökar, och för att ta hand om dem krävs särskilt utbildad personal. Men vem vill jobba inom äldrevården när förhållandena bara försämras?

Och i slutändan är det de äldre som drabbas, trots personalens ihärdiga slit.

– Den goda omvårdnaden som kommunen har som någon slags fyrbåk – den är tammefan väldigt sporadisk. Vad jag vill säga till politikerna är – investera! Man måste våga investera i välfärden om det ska bli någon förbättring.

Fakta

Äldrenämnden saknar 21,7 miljoner kronor i sin budget för 2017.

För vård- och omsorgsboendena innebär detta en besparing på 11 miljoner kronor.

Under våren har en arbetsgrupp med representanter från olika yrkesgrupper inom vården arbetat fram förslag på möjliga besparingar, i rapporten kallade resursprioriteringar. Rehabassistenter och sjukgymnaster har dock inte ingått i den gruppen. Förslagen har sedan utmynnat i den tjänstemannarapport som lades fram till äldrenämnden den 31 augusti.