BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Hela konceptet att det finns en gräns mellan GMO och icke-GMO utmanas med CRISPR-tekniken, säger Umeåprofessorn Stefan Jansson.
1973 skapades den första genmodifierade organismen (GMO) när en bakterie fick en gen från en annan bakterie. Ett år senare skapades det första genmodifierade djuret.
– Definitionen för vad som räknas som en GMO baserades på tekniken man hade. Då kunde man flytta dna från en organism till en annan, och många ville att det skulle regleras. Man var orolig för konsekvenserna av att föra dna över artgränserna, säger Stefan Jansson, professor i växtfysiologi vid Umeå universitet.
Den juridiska definitionen av en GMO inom EU är att gener tillsätts från en främmande organism till en annan organism. Vissa menar att det är en för snäv definition och att allt som har manipulerats genetiskt är en GMO.
EU har stränga regler när det gäller odling av GMO inom sina gränser, bara en GMO-sort av majs har godkänts. Samtidigt som cirka 60 procent av unionens behov av växtprotein för att mata boskapsdjur består av GMO-soja importerad från andra sidan Atlanten.
GMO-debatten inom EU har bitvis varit het men har med tiden stelnat. Tills det en dag gjordes en revolutionerande upptäckt vid bland annat Umeå universitet. En forskargrupp, ledd av Emanuelle Charpentier, utvecklade en metod för att utnyttja bakteriernas inre försvarssystem som kallas CRISPR, vilket möjliggör att klippa och klistra in gener med kirurgisk precision. Tekniken kallas CRISPR/Cas9. Exempelvis kan man med CRISPR/Cas9 förändra något levande genom att välja ut exakt vilka gener man vill klippa bort.
Men om man bara klipper bort gener utan att tillsätta något utifrån, är det då en GMO? Det är en fråga utan givet svar, i alla fall inom EU.
– En förutsättning för debatten har varit att man har kunnat dra en gräns mellan vad som är och inte är en GMO. Nu kommer debatten i ett helt annat ljus, eftersom hela konceptet att det skulle finnas en gräns däremellan har utmanats, säger Stefan Jansson.
Tillsammans med en kollega undersökte han var Jordbruksverket drog sin gräns. De två kollegorna hade en växt där en gen slumpmässigt hade tagits bort med hjälp av radioaktiv strålning. Den räknas inte som en GMO. Sedan skapade de exakt samma genförändring med CRISPR/Cas9. Skulle den växten ses som en GMO trots att den är genetiskt identisk med en icke-GMO?
– Det visar hur absurt regelverket blir. Den ena växten kan förbjudas tills den genomgått stränga utredningar medan den andra är helt fri att odla utan begränsningar.
Jordbruksverket fattade ett beslut. Växten som genförändrats med CRISPR/Cas9 var inte en GMO.
Stefan Jansson vill att beslutsfattare fokuserar på vad resultatet blir av en genförändring, hur den än har uppkommit. Med den nya gentekniken kan forskare göra så små förändringar att de hade kunnat ske naturligt, men mer målmedvetet och snabbare.
– Växtforskningen har gjort stora framsteg och skulle kunna göra enorm nytta genom bättre skördar och nyttigare mat. Men i dag får inte vi offentligt finansierade forskare använda verktygen som vi behöver.
Greenpeace International vill däremot att CRISPR/Cas9 ska regleras som andra GMO-tekniker. Eftersom forskarna bakom CRISPR-Cas9 har varnat för att använda tekniken i mänskliga äggceller borde samma försiktighet gälla för växter och boskapsdjur, menar Greenpeace. Varningen bygger på risken att det sker genetiska förändringar utanför området som man modifierar, men även att en pricksäker genförändring kan få oförutsedda effekter.
Greenpeace med flera menar också att om inte växter som har skapats med CRISPR/Cas9 märks som GMO, kan det försvåra för bönder att se om en gröda är patenterad eller inte. Eftersom någon kommer få patent på CRISPR/Cas9 betyder det att ägaren ska ha royalties på exempelvis alla nya växtsorter som skapas med hjälp av gentekniken. Dessutom anser man att patenterade grödor försvagar bönders rätt att själva utveckla växterna som de odlar.
– För den som odlar spelar inte patentfrågan någon större roll. Är det inte patent är det i stället en så kallad växtförädlarrätt som man måste betala för, säger Stefan Jansson.
För alla växtsorter som har förädlats och utvecklats får de som har tagit fram växten tillbaka pengar för sitt nedlagda arbete via växtförädlarrätten. Oftast är det inte bönderna själva utan ett växtförädlingsföretag som har utvecklat en ny sort.
– Du ger pengar till växtförädlingsföretag för varje morotspåse du köper i affären. Det kan stå ”sommarmorötter” på påsen, men det är en speciell sort som ett växtförädlingsföretag äger och får pengar för via växtförädlarrätten.
Det finns vissa tekniska skillnader mellan patent och växtförädlarrätt, men Stefan Jansson menar att oron kring patentfrågan är överdriven.
Från svenska Greenpeaces sida har man för närvarande ingen kampanj om GMO i Sverige och säger att man har svårigheter att besvara frågorna om hur CRISPR-tekniken påverkar GMO-debatten. Men man delar Greenpeace Internationals uppfattning i frågan.
För ett år sedan gick en av Tysklands främsta forskare i ekologiskt jordbruk, Urs Niggli, ut i tysk tv och sade att miljörörelsen borde sluta med ”den allmänna demoniseringen av ny genteknik”. I stället borde den gröna rörelsen omfamna CRISPR/Cas9 som ett verktyg att göra ekologiskt jordbruk bättre.
Professorn fick hård kritik av miljöröster både i Tyskland och Österrike. En förening ekologiska bönder anklagade honom i ett öppet brev för att vilja skada den ekologiska branschen genom att undergräva konsumenternas förtroende.
I början av mars i år fick Urs Niggli uttala sig på nytt i tyska Greenpeaces magasin. Där sade han att han fortfarande ser stor potential i den nya gentekniken för det ekologiska jordbruket. CRISPR/Cas9 skulle enligt honom kunna ge det ekologiska jordbruket möjlighet att starkt konkurrera med konventionellt jordbruk.
CRISPR/Cas9 är ett verktyg med potential att göra mer än att revolutionera gentekniken. Det kanske även kan förändra miljörörelsens inställning till GMO.
