Klimat.

2017-06-02 06:00
Uttjänta bildäck mals ner till små korn och strös över konstgräsplaner. Det är billigt, bollen rullar bra och det är gynnsamt för fotbollen. Nackdelen är att det spårlöst försvinner flera tusen ton mikroplaster varje år från planerna.  Bild: Anders Boström
Uttjänta bildäck mals ner till små korn och strös över konstgräsplaner. Det är billigt, bollen rullar bra och det är gynnsamt för fotbollen. Nackdelen är att det spårlöst försvinner flera tusen ton mikroplaster varje år från planerna.

Tusentals ton plast försvinner i naturen

Konstgräsplaner för fotboll är den näst största källan till mikroplaster i naturen. Runt 2 000 ton gummi från kasserade bildäck försvinner spårlöst varje år från landets fotbollsplaner.

De senaste åren har myndigheter och organisationer alltmer kartlagt hur mikroplaster kommer ut i naturen. Det visar sig att konstgräs, efter däckslitage, är den största orsaken. Beräkningar som teknikkonsultföretaget Sweco gjorde 2016 visar att idrottsanläggningar strör ut stora mängder plast i samband med nyanläggningar och underhåll. Mängden gummi som försvinner från konstgräsplaner ut i naturen är runt 2 000 ton per år. Andra rapporter visar att mikroplaster från däckslitaget är ungefär tre gånger så stort som förlusten från konstgräs.

Konstgräs består av plaststrån och gummikulor. Gummit är ett relativt billigt fyllnadsmaterial som ger marken dämpning och strået stabilitet. Gummigranulatet består traditionellt av återvunna bildäck som har krossats till små kulor.

Binder upp gifter och tas upp av fisk

Det går åt runt 50–100 ton granulat vid nyanläggning av en konstgräsplan. Problemet är att en del av detta fyllnadsmaterial försvinner ut i naturen, mer eller mindre spårlöst. Det sker genom snöskottning eller att det följer med spelarna hem. Därför behöver en fullstor genomsnittsplan fyllas på med fyra–sex ton varje år. Det finns runt 1 000 planer i Sverige. Naturvårdsverket uppskattar att 60 procent har fyllnadsmaterial av gummigranulat.

Sammantaget blir det runt 2 000 ton som ingen riktigt vet vart det tar vägen, bara på grund av konstgräset inom fotbollen. Sweco har gjort en flödesanalys av en fotbollsklubb i Stockholm för att spåra vart gummit tar vägen. Det finns osäkerheter i deras mätning, men mer än hälften av de 6–10 ton som den klubben använder går ut i natur eller till dagvatten. Hur mycket som når haven är okänt.

Gummikulorna blir så kallade mikroplaster. Dessa binder upp miljögifter och tas upp av till exempel fisk. Fisken blir sedan sjuk eller uppäten av andra fiskar eller människor. Oavsett vilket så är mikroplasterna kvar.

Naturvårdsverket kommer inom någon vecka att presentera en större genomgång av konstgräsets miljöeffekter.

”Återvunna bildäck bör undvikas”

På Linköpings universitet gjorde man 2015 en sammanställning av forskning kring konstgräs ur olika synvinklar. I sina slutsatser skriver man: ”Vid nyetablering av konstgräs bör fyllnadsmaterial innehållande återvunna bildäck undvikas”.

Smink och hygienartiklar är också en källa till mikroplaster i naturen. I dessa fall tar dock reningsverken hand om mycket.