Den seismologiska kraften i #metoo-jordbävningen har fått det patriarkala landskapet att skälva, tidvis rämna. Nu får det vara slut på nedvärdering, tafsande och råa skämt. Nu ska kränkningar och trakasserier upphöra! Det är ett skalv med enorm politisk magnitud. Kvinnor inom olika sektorer och yrkesgrupper samlas. Det är inte enstaka röster. Tusentals drabbade skriver på. Det påverkar hela samhället. I många fall har det handlat om att sexuella trakasserier och övergrepp inte har anmälts på grund av rädsla eller skam. #Metoo handlar om att skulden och skammen ska hamna rätt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
För en ETC-läsare är det här självklarheter. Jag behöver inte argumentera. Gubbväldet ska bort. Män som tror sig ha större rätt och större värde än kvinnor. Män som stöds och uppmuntras av likasinnade. Män som kan vara medvetna sexister. Eller män som aningslöst och oreflekterat upprepar ett osunt beteende. Bort. Bort.
Men det har varit tyst från landets industriarbetsplatser. Givetvis är det inte ett uttryck för att kvinnor inom industrin har varit fredade. För 35 år sedan tog en kvinnlig svetsare på Volvo Umeverken, Edit Jonsson, kampen mot sexuella trakasserier och kvinnoförnedrande porrbilder. Hon blev riksbekant. Hennes kamp gjorde enorm skillnad. Hon fick utstå mycket skit, men vann också starkt stöd av många manliga arbetskamrater. Den stora majoriteten män vill inte förknippas med dem som kränker och trakasserar kvinnor.
IF Metall består av 250 000 yrkesverksamma medlemmar. Drygt 20 procent är kvinnor. Förbundet har cirka 30 000 förtroendevalda. IF Metall är en uttalat feministisk organisation. IF Metall har en förbundsordförande som själv har skrivit på #metoo-uppropet utifrån egna erfarenheter. Men det vore naivt att tro att den fackliga rörelsen är obefläckad. Flera uppmärksammade fall har kommit fram i ljuset av #metoo. Ändå törs jag påstå att kränkningar och trakasserier inom IF Metall som organisation tas på största allvar.
En nyligen genomförd medlemsenkät inom IF Metall ger en nedslående bild av hur det ser ut på våra arbetsplatser. 34 procent av samtliga kvinnor har under det senaste året varit med om kränkningar på ett eller flera sätt. Bland kvinnor under 30 år är siffran 60 procent.
Volvo Lastvagnar i Umeå har ungefär 1 500 anställda, de flesta arbetare. Cirka 15 procent är kvinnor. Det är en manligt dominerad arbetsplats inom den manligt dominerade industrin. Det är meningslöst att spekulera i om det ser bättre eller sämre ut på vår arbetsplats jämfört med andra. Strukturerna är desamma. Det viktiga är vad vi gör framöver för att sopa undan de unkna resterna som finns kvar av sexism och kvinnoförnedring.
Sker sexuella trakasserier på arbetsplatsen är det arbetsgivarens ansvar att utreda och agera. Men det får inte bli en ursäkt för att stå fackligt passiv. Vid varje nedsättande omdöme, vid varje sexistiskt skämt, vid varje försök att förlöjliga #metoo måste det finnas en röst som säger ifrån. Det var innehållet i den senaste medlemstidningen som delades ut av IF Metallklubben. Det är vår och allas förbannade skyldighet.
