Men det går att laglighetspröva beslutet. Det görs nu genom överklagan till förvaltningsrätten. Regeringsformens första paragraf lyder : ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket … Den offentliga makten lyder under lagarna.”. Jag vill påstå att det är en medborgerlig skyldighet att laglighetspröva beslut om det kan misstänkas att de bryter mot lagen. Representanter för den offentliga makten ska inte tillåtas få ett exklusivt tolkningsföreträde i rättstillämpningen.
Av det skälet så har jag lämnat in en anmälan om brott mot aktiebolagslagen. Min anmälan berör styrelseordförande och vd för AB Bostaden. Brott mot ABL faller under allmänt åtal och därför handlar det om en polisanmälan.
Jag anser att AB Bostadens hantering kring utförsäljningen handlar om ett åsidosättande av den lagstiftning som råder. Insynsskyddet i aktiebolagslagen är central. Vill man ta fördelarna av aktiebolagsbildningen, får man också ta de nackdelar som just denna paragraf i lagen handlar om. Att försöka gå bakom ryggen på en styrelse innebär att bryta lagen.
Jag blir provocerad av attityden att allt har gått rätt till, ”vi har följt spelets alla regler”, av att det inte framskymtar ett uns av självrannsakan från den politiska ledning som känt till ambitionen med och förberedelserna inför utförsäljningen, samtidigt som delar av AB Bostadens styrelse hållits utanför.
Om jag hade sett att det funnits en eftertanke till följd av kritiken, kanske ett vagt erkännande att det här ändå inte blev riktigt bra ur demokratisk synvinkel, skulle det ha varit svårare att motivera en anmälan. Men inget sådant har framskymtat. Snarare tvärtom.
Jag anser inte att styrelseordförande eller vd har agerat för att skada bolaget, eller agerat för egen vinnings skull. Men jag anser att de inte har gett alla i styrelsen samma förutsättningar att fatta ett beslut. Ett aktiebolag är inget bålverk för demokratin. Men i det här fallet är det en demokratisk fråga. Det kan aldrig vara acceptabelt att gena i kurvorna och åsidosätta lagstiftningen bara för att man vet att det i slutändan finns en majoritet för ett beslut.
Det är nödvändigt att reagera och även agera när den politiska minoriteten hålls utanför diskussion och beslut i principiellt viktiga frågor inom ett kommunalt bolag. Att vara passiv är att i praktiken acceptera att det här är spelets oskrivna regler.
Den politiska majoriteten anser att beslutet har tagits efter konstens alla regler. Vi är många som har den precis motsatta uppfattningen. Vems uppfattning är då riktig? Det enda sättet att få en oberoende prövning om det gick rätt till när ett så stort och principiellt viktigt beslut fattades inom AB Bostaden, eller om det faktiskt handlade om ett brott mot ABL, är att göra en anmälan. Och den är gjord! Det löser inte den politiska grundfrågan om privatisering av allmännyttan. Men det sätter fingret på maktens uttryck och former.
