BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är väldigt häftiga personer, de här klimatforskarna. De har olika syn på hur framtiden kommer att se ut, men alla kämpar med att kurvorna pekar åt fel håll. Det är ett ganska nedslående forskningsfält att ägna sig åt, säger Gustav Tegby, dramaturg på Riksteatern.
Tidigare känd i Umeå
Gustav Tegby är ett känt namn för teaterintresserade i Umeå. Född och uppvuxen i stan, manusför-fattare och dramaturg med ett 20-tal pjäser bakom sig på olika teatrar runt om i Sverige – bland annat Det fula barnet på Skuggteatern i Umeå. Nu har han bearbetat intervjuerna med de fyra klimatforskarna och sammanställt manuset till Medan klockan tickar. I pjäsen spelas forskarna av fyra olika skådespelare. Det är en minimalistisk uppsättning – som en iscensatt läsning, eller som ett körverk, säger Gustav, där de olika rösterna studsar mot varandra.
Men vilka forskarna är, får man aldrig veta. De har fått vara anonyma för att kunna prata fritt om hur de tänker och känner och för att de inte ska hållas tillbaka av sin forskarroll.
– Frustrationen är genomgående för alla – de tycker att klimatarbetet går för långsamt. Den här känslan ”grrrrrr … !”, liksom. Vi har fått höra att pjäsen kanske borde vara något mer upplyftande, men vi har velat vara trogna vad de här personerna säger. Det är viktigt att få höra att de tycker att läget är så pass allvarligt, för då kan man också reagera med tillräckligt mycket kraft efteråt.
Men trots all ångest saknas inte skrattet. Klimatforskare är en yrkesgrupp med överraskande mycket humor, berättar Gustav Tegby, och manuset har varit roligt att arbeta med. Ett visst mått av galghumor kanske krävs för att man ska stå ut som klimatforskare. Och de har inte alls gett upp, utan de brinner för sin uppgift.
– Det som alla forskarna pekar på – och som man blir förbannad över, men som också är väldigt hoppfullt – är att allt är möjligt! Vi har de verktyg som vi behöver för att kunna genomföra förändringar. Det som saknas är en politisk vilja. Vi behöver se med öppna ögon på hur akut läget är och pressa på för förändringar.
Skräcken klamrar sig fast
Som dramatiker har Gustav intresserat sig mycket för skräckgenren. Tillsammans med regissören Rikard Lekander har han satt upp både skräckmusikalen Necronomicon och pjäsen Gengångare och Zombies – en variant av Ibsens Gengångare, där smittan som Fru Alvings son har ådragit sig är snäppet jobbigare än syfilis. Steget till att ta sig an klimathotet i teaterform kändes inte allt för långt.
– Det är inte svårt att se det besläktade – framför allt med zombiegenren, som jag har jobbat en hel del med. Det är samma apokalyptiska anslag. Jag tror att anledningen till att zombiegenren har fått en sådan revival är nog att klimathotet har aktualiserat den typen av undergångsvisioner, säger Gustav Tegby och fortsätter:
– I Medan klockan tickar fiktionaliserar vi ämnet så lite som möjligt – det är forskare som sitter och pratar. Men jag tycker nog att deras berättelser är lika rafflande som ett zombieoutbreak, även om det är nyktert och faktaspäckat. Den tematiska myllan är densamma. Jag har tänkt på det flera gånger under arbetets gång, när man sätter sig in i fakta och ser på de möjliga konsekvenserna. Men nu har ju zombiegenren hållit på ett tag och kommer väl att avlösas av nya dystopier.
Hur kan den nya dystopitrenden se ut, om du skådar framåt?
– Det är ju svårt att spekulera i, men nästa stora genre skulle kunna handla om vad som händer efter katastrofen. Det är inte en helt obesökt genre, den har återkommit många gånger, men i nutid finns ju Mad Max och även World War Z, som ursprungligen är en slags historisk skildring av vad som händer -efter det stora zombieutbrottet. Om vi inte lyckas stoppa katastrofen – hur kommer vi att leva då? Även efter att det värsta har hänt, så kommer det en vardag.
Gustav Tegby fortsätter att pendla mellan skräck och klimatfrågor. I nästa vecka är det premiär för hans dramatisering av John Ajvide Lindqvists novell Fulet på Teater 23 i Malmö. Han jobbar också vidare med Riksteaterns större projekt om människan och miljön – bland annat med Vi som bor här, där programledaren från SVT, Martin Emtenäs, ska åka runt med en ambulerande talk show om klimatet, tillsammans med artisten Stefan Sundström. Intresset för klimatfrågor är stort, trots – eller kanske tack vare – känslan av undergång.
– Vi har fått övermåttan med beställningar, men vi gör vad vi kan för att komma ut på så många ställen som möjligt.
