”Sörj inte, organisera er” yttrade socialisten Joe Hill innan han dödades. Det är ett citat som ofta dyker upp i samband med politiska motgångar. Motgångar som man stöter på, både som partimedlem och som medborgare. Det kan vara allt från den lokala kommunpolitiken, till mer globala skeenden, ofta det som känns nära och som berör en. Jag har fått den uppmaningen flera gånger och är heller inte främmande för att själv lämna den till andra. Uppmaningen har nog olika betydelse för olika personer, men för mig finns det en relativt specifik tolkning när jag använder mig av den.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Synen på organisation är tätt sammankopplad med den ideologiska synen. Ett socialistiskt samhälle är aldrig något som kommer att uppnås av en mindre grupp människor – att förändra ett samhälle på djupet kräver stora mängder av folk som strävar mot samma mål. Den synen är inte bara relevant när man pratar om de större övergripande ideologiska målen, utan även och i vissa fall framför allt i den politiska vardagen. Det svenska politiska systemet är uppbyggt och fungerar utifrån att människor ska vara aktiva i de politiska partierna och genom dessa besluta om den politiska riktningen för respektive parlamentarisk nivå.
Det innebär att i dag finns makten i de politiska partierna, oavsett vad ens åsikt om representativ demokrati är. Det är inom de politiska partierna som man beslutar om vad man tycker och tänker om olika frågor, och detta ska sedan översättas till beslut i de parlament som vi har.
Det kan innebära att om det finns en snedfördelning av samhällsgruppers representation inom ett parti, så kommer det att speglas i den politiken som genomförs. En låg organiseringsgrad inom de politiska partierna gör att det blir enklare för ett fåtal personer att styra vilken politik ett parti ska driva i parlamenten. Det skapar demokratiska problem inom partierna, men i förlängningen även för det parlamentariska politiska systemet. Att vara förtroendevald för att representera ett parti är inte något som ska vara en profession. För partier inom arbetarrörelsen så skapar en låg organiseringsgrad inte bara demokratiska problem, utan också ideologiska problem. Våra partier har aldrig varit partier för eliten, utan snarare för den stora massan som inte har suttit på någon form av reell makt. Det gör att även beslut som i tanken för oss mot ett mer jämlikt samhälle ändå missar målet i slutändan, om beslutet kommer från de få i stället för de många. Vi behöver vara en rörelse.
När jag uppmanar er att inte sörja utan organisera er, så uppmanar jag er att också engagera er i ett parti, och inte endast i enskilda politiska frågor. Oavsett om det som berör är nya beslut från en partistyrelse, lokala beslut i kommunen eller en oro för de bruna vindar som viner runt om i världen. De politiska partierna är inte statiska behållare som ställer upp i val var fjärde år. Partier ska vara i rörelse och utan sina medlemmar stannar de upp.
