Sverige har en lagstiftning där det krävs våld, hot om våld eller att offret skall ha befunnit sig i en särskilt utsatt situation för att en våldtäkt skall räknas som en våldtäkt. Det är upp till domaren att tolka vad en "särskilt utsatt situation" egentligen innebär. I dag kan någon som är för berusad för att säga vare sig ja eller nej bli utsatt för de mest bestialiska övergrepp och ändå förlora vid en rättslig prövning. Personen har ju faktiskt inte sagt nej eller kämpat emot och gärningsmannen kanske inte uppfattade att offret befann sig "i en särskilt utsatt situation". Många har jobbat hårt för en samtyckeslagstiftning på grund av de många friande domarna i, till synes, solklara våldtäktsmål. I länder som USA, Kanada och England finns den redan och nu kommer vår regering att lägga ett förslag för en sådan lag. Polisen, Socialstyrelsen och DO har välkomnat det som något positivt, men tunga instanser som Svea Hovrätt, Åklagarmyndigheten och Advokatsamfundet har ställt sig mer tveksamma.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Överåklagare Marianne NY säger: "Att ställa krav på att frivilligheten ska ha kommit till uttryck kan i praktiken bli svårt i en del situationer. Som förslaget är utformat framstår det som om det kan vara straffbart att begå en sexuell handling med den som deltar frivilligt men inte visar det".
Det borde vara en självklarhet att förvissa sig om att alla parter vill delta i en sexakt och det är mycket märkligt att ett krav på det ses som ett problem. Uppstår det osäkerhet går det bra att fråga, eller avbryta. Det är faktiskt inget jättebekymmer om antalet sexakter i landet skulle minska. Det sexuella våldet, däremot, är ett enormt samhällsproblem som måste tas på allvar. Det är ingen slump att våldtäkter används som en krigsstrategi, det är helt enkelt ett väldigt effektivt sätt att bryta ned en människa på. Offren får ofta långvariga psykiska problem med djupa känslor av skam och skuld. Inte sällan är omgivningen delaktig i skuldbeläggningen. Därför är det svårt att se det negativa med en lagstiftning som flyttar ansvaret från offret till förövaren. Lagen i sig kommer inte lösa alla problem, men den sänder ut tydliga signaler kring skadliga normer.
Många tror att lagen kommer att bli problematisk i praktiken, men våldtäkter ÄR problematiska, tyvärr främst för offren. Visst, den nya lagen kan bli jobbigare för jurister att hantera, men det känns ändå som en rimlig uppoffring mot att våldtäktsoffer får ett bättre bemötande i rättssalarna. Det är svårt att låta bli att undra om diskursen hade varit densamma om det främst var män som blev utsatta.
Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar försvagas på många ställen i världen. I år röstade Duman i Ryssland igenom ett förslag som innebär att kvinnomisshandel numera enbart ses som en "administrativ förseelse". I Arkansas skall våldtäktsmän få rätt att stämma offer som väljer abort efter övergrepp. Det är tydligt att jämlikhet måste prioriteras i varje beslut som tas och att våra uppnådda rättigheter aldrig kan tas för givna. Att lägga ett förslag om en samtyckeslag räcker inte, men det är ett steg i rätt riktning och skänker hopp om framtiden.
