Ledare. Björn Forsberg.

2018-01-01 06:00
”Bill Gates själv – bortomvärldsligt förmögen, mycket tack vare sina hänsynslösa affärsmetoder – får allt som oftast pråla sig som de fattiga och marginaliserades röst i världen”, skriver Björn Forsberg.  Bild: Adam Hunger/AP/TT
”Bill Gates själv – bortomvärldsligt förmögen, mycket tack vare sina hänsynslösa affärsmetoder – får allt som oftast pråla sig som de fattiga och marginaliserades röst i världen”, skriver Björn Forsberg. 

Vi belönar enprocentarna i stället för de verkliga hjältarna

Ta vilken typisk ledare som helst på biståndstema från något av de stora mediehusen!

Segrarna skriver historien, sägs det. Fast den inledande lydelsen skulle likaväl kunna vara de mäktiga.

Jag har själv haft glädjen att träffa många människor som har gjort genuint viktiga insatser för en hållbar framtid. Somliga som med permakulturens tänkande utvecklat oskattbar kunskap om hur vi kan föda och försörja mänskligheten i harmoni med både oss själva och vår omgivande livsmiljö. Andra som skapat enkla men kraftfulla metoder för att öka markens kol- och mullhalt, något som i förlängningen möjliggör att suga upp stora mängder växthusgaser från atmosfären. Gräsrötter i Syd som funnit vägar att återställa grundvatten och jordbruksmarker förstörda av det industriella jordbrukets framfart.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Beundransvärda människor vars insatser kan komma att bli vår räddning i en tillspetsat krisande värld. Fast tro inte för en sekund att det är sådana insatser som det officiella samhället saluterar när framtiden och mänsklighetens väl och ve förs på tal. Här frodas i stället en kultur som går ut på att bekräfta enprocentarna, de med mest pengar och högst ställning. Där dessa i kraft av just nämnda egenskaper hyllas och behängs med all slags garnityr – kungamedaljer, hedersdoktorat, prestigefyllda vetenskapliga priser – och som samtidigt ska påminna oss andra om vilken tjänst de gör mänskligheten.

Ta vilken typisk ledare som helst på biståndstema från något av de stora mediehusen! Mer än troligt är att texten redan på första utandning faller ut i lovsång till Bill and Melinda Gates Foundation – om den närapå ensamma kamp för en bättre värld som stiftelsens värdpar utkämpar! Bill Gates själv – bortomvärldsligt förmögen, mycket tack vare sina hänsynslösa affärsmetoder – får allt som oftast pråla sig som de fattiga och marginaliserades röst i världen. Säkert har hans stiftelse gjort någon nytta, men mest av allt agerat dörröppnare för de stora amerikanska agrobusiness-företagen, med satsningar på att sprida GMO-jordbruk och annat elände.

Chicagoekonomen Richard H. Thaler har fått årets nobelpris i ekonomi – ära och nio miljoner stålar på banken – för insikten att (A) människan inte i alla lägen agerar rationellt, och (B) en klapp på huvudet därför kan leda oss rätt. Om detta är banbrytande beteendeekonomisk kunskap behöver vi väl knappast veta resten.

Lika fullt logiskt ter sig att det progressiva Right Livelihood Award – vilket som bekant tilldelas individer som i verklig mening gjort viktiga insatser för mänskligheten – körs på porten av makten. Sedan 2016 tillåts prisceremonin inte längre ske i riksdagens lokaler, samhällshot måste hållas stångna.

Ingen kan väl för den delen överraskas av att fastighetsmiljardären Krister Olsson av alla människor utnämnts till hedersdoktor vid Umeå universitet. Allt landar så klart i en maktordning som önskar slå vakt om sakernas tillstånd. Som detta med Facebook. Svenska staten har belönat snuskrika Facebook med 139 miljoner i etableringsstöd för serverhallen i Luleå samt andra skattefringisar – ett företag som just inte betalar ett skit i skatt till svenska samhället, och som framgångsrikt söker ta kontroll över den globala mediemarknaden.

Samtidigt skärper samma statsmakt pressstödsreglerna på ett sätt som med kirurgisk precision skjuter mot kämpande mindre tidningar och alternativa media – vi som försöker ge andra perspektiv, visa på andra framtider än de av makten omfamnade.

Inget att överraskas av, fast kampen fortsätter.

God jul, ät många goda ­pepparkakor, vi ses någonstans!